2019-10-10
Månadens karp september!
Vinnaren av utmärkelsen månadens karp September. Här följer Mikael Sandströms berättelse om sin fångst.
Jag vann tydligen lottningen av månaden karp igen, så här kommer en liten berättelse om helgen då fisken som genererade detta fångades.
Berättelsen börjar egentligen redan vid årsmötet på Sjölyckan i vintras, då Richard Holmgren vann en helgs fiske i Stubbetorp på lotteriet. Jag kände mig lite klar med Stubbe för det här året efter att jag fångat Luna på 30,5 kilo i juli, men jag hade ju lovat att fiska med Richard, så till sist kom vi överens om fiska sista helgen i september. När det närmade sig så blev jag såklart ändå väldigt sugen, och åkte ner redan på torsdagen. Jag kom fram i skymningen, och började med att blanda mäsk (ströbröd, pellets, majs, hela och hackade OJ boilies). När jag skulle kliva i båten och ro ut och mäska halkade jag och vattenfyllde stövlarna totalt. Men det var milt i luften och några rullningar hade redan hörts, så det var bara att byta byxor, stumpor och hoppa i gympadojorna och ro ut och mäska. Efter en arbetsvecka och 20 mil i bilen så somnade jag så fort spöna var utkastade och tältet uppe.
Jag sov nästan oavbrutet fram till åtta, utan ett minsta pip i larmen även om jag hört några rullningar under natten. Det var fortfarande väldigt milt, så jag vevade upp och mäskade ut ett par, tre kilo hundfoder, för att se om någon vill äta på ytan. Efter en halvtimme var det ett par fiskar som började ta en och annan hundfoderbit. Ytterligare en halvtimme senare hade mäsket drivit in lite grundare och fem fiskar på 10-13 kilo åt ganska aktivt, i regnet som börjat falla. Då det var dax att kasta ut krokbetet. Men ett par timmar senare hade ingen sugit i sig krokbetet även fast dom flera gånger varit ett par centimeter ifrån det. Några kilo ytterligare hade mäskats ut under tiden som gått, och det mesta var uppätet, men det var omöjligt att få dom att ta betet och hatten började bli tung av allt regn. Det mäsk som var kvar låg nu på 20-30 cm grunt vatten och bara två av fiskarna var kvar, när en ny närmade sig. Det var Luna som försökte få i sig några bitar, men det var så grunt att hon knappt kunde ta sig fram. Tillsist var hon inne så grunt att hon välte över på sidan, helt sjuk syn! Hon fick lite panik och tog sig ut som en plattfisk på djupare vatten, och skrämde bort alla dom andra under sitt konstsim. Mycket märklig syn, men tyvärr låg filmkameran i bilen. Där låg även sista ombytet med torra kläder, som jag bytte till. Då fick jag idéen att flytta tältet och alla grejer till en grundare plats, i närheten av där jag haft aktiviteten på ytan. Det regnade kraftigt, så när det var klart var det slut på torra strumpor och skor.
Strax efter skymningen kom Richard och dottern Emma. Regnet höll upp och vi kastade ut våra bottenmeten och snackade om sjön tills det var dax för den varma torra sovsäcken. Vädret blev kyligare men även den här natten hördes ett antal rullningar, men bara några linebites var vad larmen gav ifrån sig. Fram på förmiddagen lugnade sig regnet och vi försökte fiska på ytan, men ingen ville äta av vårt mäsk. Richard fiskade med maggots på ett av sina bottenmetespön, och under dagen gav det hans enda "napp", en abborre på ca sju hekto hade tagit en tio centimeters abborre som som tagit maggoten.
Min tredje och Richards andra natt var lika blöt, stendöd och kall som föregående fram till klockan sju på morgonen då en liten sjukilos hittat ett av mina beten. Det var på mitt grundaste spö den nappat, så jag vevade upp djupaste betet, satte på en pva-bag och kastade in det på en knapp meters grunt vatten. Och ett par timmar senare när vi börjat packa ner tälten, så drog det iväg på det grunda spöet. Fisken gick in ordentligt i naten, så jag gav mig ut i båten, men det tog en bra stund innan jag ens fick se att det var en stor fisk. Jag fick aldrig riktigt loss den ur all nate den snurrat in sig i, men lyckades tillslut ändå håva den efter rätt många försök. Det var en fisk vi kallar Bunny som jag en gång tidigare fångat på 17,8 kilo, men nu tyngde hon vågen till 18,3 kilo.
Barfota med skrynkliga tår, blöta byxor och blytung hatt var det riktigt skönt när värmen i bilen kom igång på hemvägen. Och med en så fin fisk gick dom 20 milen hem väldigt lätt.